Die schwarze Katze

Idag känns det som om jag har kattludd i munnen. Som om jag hade slickat pälsen och ska till att spy upp hårbollen.
Det fick mig att tänka på våra katter Gullan och Olivia och Hässelby på Älvdalsvägen.
Alltid när någon av oss eller vi tillsammans gick och handlade i Åkermyntan följde Gullan med och väntade i buskarna utanför det inbyggda centrumet. När vi kom ut igen hördes ett: vänta på mig! från Gullan som kom utspringande från sitt gömställe. Ibland kunde hon missa att vi kommit ut, då fick vi säga nåt så hon hörde att det var vi.
Det kunde också hända att vi tanklöst gick ut från Åkermyntan på motsatta sidan och kom på Gullan! Då fick vi gå tillbaka annars skulle hon sitta där och vänta till hur länge som helst.
Folk måste ha sett oss på väg till centrum, alltid med den svarta katten en bit bakom småpratande på sitt speciella vis.