måndag 1 december 2008

En lång en

Detta är en solskenshistoria. I onsdags tappade jag min vita halsduk med paljetter, men jag märkte det inte.
I lördags tror jag det var dök plötsligt den vita halsduken upp i mina tankar. Jag tänkte att jag måste ha koll så jag inte tappar den.
Det hade nämligen varit en del de senaste dagarna. I onsdags träffade jag Eva på lunch i Ekerö, då hade jag halsduken, det minns jag för jag fick en komplimang för den, sen gick jag till kyrkan och fikade medan jag väntade på att kl. skulle bli 14 så jag kunde gå upp till EDH och hämta min nya dator som jag tänkte ta hem med taxi.
På väg till fiket mötte jag data-Lasse som hade sökt mig för han kunde hjälpa till med transporten, jag blev glad.
Efter fiket gick jag upp, där det var lite rörigt eftersom det var konkurs och flera, både kända och okända som skulle hämta saker. Transporten hem gick bra.
Jag var hos frisören på fredagen, torsdag var jag hemma.
Men alltså i lördags när halsduken dök upp i huvet, då kollade jag på hatthyllan och upptäckte att den var borta. Typiskt tänkte jag först efter gamla mönster. Nu har det varit så mycket bra så nu måste det komma något dåligt.
Men jag har lärt lite nytt och mitt minne och min reflekterande förmåga har blivit bättre.
Alltså backade jag och skrev upp alla ställen jag varit på.
Jag var tvungen att vänta till måndag tänkte jag och var redo att åka till Ekerö och kolla runt. EDH kunde jag ju inte komma in på eftersom det är stängt nu.
Bäst att höra med frisören först. Nej ingen halsduk tyvärr. Sen ringde jag thairestauranten där vi ätit lunch vilket var mest troligt jämte EDH, då det var de mest röriga ställena.
Halleluja, där var den, åh vad jag blev glad!
Jag duschade och åkte iväg direkt. Jag köpte lite hämtmat på restauranten som var en thai på kuppen.
Och under resan så ringde Lasse och sa att han kunde komma över och hjälpa mig att installera datorn också. Tänk vad bra det kan gå om man bara tar det lite lugnt och metodiskt istället för att stressa upp sig. Men det är ju så att det är nåt som jag har lite svårt för. Jag tränar.

2 kommentarer:

Klockan 2 december 2008 kl. 16:19 , Blogger Anna Svensson sa...

Låter bra det där.

Kram

 
Klockan 3 december 2008 kl. 04:42 , Blogger Lena sa...

Tack!Ser fram emot att träffa dig snart.

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida