Jag ljög. Jag var inte helt nöjd efter julen, men jag visste inte hur jag skulle uttrycka det. Egentligen kan man inte vara helt nöjd om det inte är jul och fred på jorden samtidigt.
Sen blir det alltid konstiga känslor när jag tillbringar tid med mina syskon.
Jag känner dels att jag inte är tillräckligt bra och till det att jag måste kompensera för att jag inte är tillräckligt bra. Och så tappar jag bort mig och blir förvirrad och så blir det stressigt. fast jag vet inte om det märks, men det tar för mycket energi iaf.
Nåja nu är det januari och ett nytt år har börjat. Det känns ändå rätt okej, bortsett från att det inte är fred på jorden.

Glans över vita skogar

Nu är det svackan eller nedåtkurvan efter julens topp. Det har varit en bra jul men ron efter är också bra.
Snart börjar nyårsfirandet med en ny uppgång, det vågar jag förutse.
För min del kommer dock inte den festen alls peaka som julen. Jag kommer att ta för mig av svt:s utbud, tänka ut några nyårsföresatser och vakna nykter på nyårsdagen.
Då brukar det vara fint med en promenad när slagfältets rök har lagt sig.
Jag är nöjd.

Hänt i veckan

det har varit en fortsatt bra vecka efter den fina början. Den var obokad från början men fylldes upp efter hand. Lasse har varit här och hjälpt mig att installera datorn och flytta över filer med den professionelles säkerhet.
Jag blir ju jätteimpad. Som tack bjöd jag på middag.
Mats har varit i Stockholm.
Idag har jag varit på julmarknad med Maggan. Vi åkte i hennes bil vilket ju var bekvämt för mig som är van att traggla kollektivt(!). Maud hade ett eget bord på marknaden med hemgjorda saker. Imorgon är det julmarknad i Ekebyhov som jag också ska gå på.
Jag fattar inte att jag orkar gå på 2 julmarknader samma helg. Kanske jag börjar orka lite mer, men jag ska vara försiktig. Blev tvungen att tacka nej till Susannes fest ikväll.
Vi kan ses någon annan dag.
Nu får friden lägra sig över lördagskvällen. Må gott!

En lång en

Detta är en solskenshistoria. I onsdags tappade jag min vita halsduk med paljetter, men jag märkte det inte.
I lördags tror jag det var dök plötsligt den vita halsduken upp i mina tankar. Jag tänkte att jag måste ha koll så jag inte tappar den.
Det hade nämligen varit en del de senaste dagarna. I onsdags träffade jag Eva på lunch i Ekerö, då hade jag halsduken, det minns jag för jag fick en komplimang för den, sen gick jag till kyrkan och fikade medan jag väntade på att kl. skulle bli 14 så jag kunde gå upp till EDH och hämta min nya dator som jag tänkte ta hem med taxi.
På väg till fiket mötte jag data-Lasse som hade sökt mig för han kunde hjälpa till med transporten, jag blev glad.
Efter fiket gick jag upp, där det var lite rörigt eftersom det var konkurs och flera, både kända och okända som skulle hämta saker. Transporten hem gick bra.
Jag var hos frisören på fredagen, torsdag var jag hemma.
Men alltså i lördags när halsduken dök upp i huvet, då kollade jag på hatthyllan och upptäckte att den var borta. Typiskt tänkte jag först efter gamla mönster. Nu har det varit så mycket bra så nu måste det komma något dåligt.
Men jag har lärt lite nytt och mitt minne och min reflekterande förmåga har blivit bättre.
Alltså backade jag och skrev upp alla ställen jag varit på.
Jag var tvungen att vänta till måndag tänkte jag och var redo att åka till Ekerö och kolla runt. EDH kunde jag ju inte komma in på eftersom det är stängt nu.
Bäst att höra med frisören först. Nej ingen halsduk tyvärr. Sen ringde jag thairestauranten där vi ätit lunch vilket var mest troligt jämte EDH, då det var de mest röriga ställena.
Halleluja, där var den, åh vad jag blev glad!
Jag duschade och åkte iväg direkt. Jag köpte lite hämtmat på restauranten som var en thai på kuppen.
Och under resan så ringde Lasse och sa att han kunde komma över och hjälpa mig att installera datorn också. Tänk vad bra det kan gå om man bara tar det lite lugnt och metodiskt istället för att stressa upp sig. Men det är ju så att det är nåt som jag har lite svårt för. Jag tränar.

Ska man verkligen byta telefonbolag var tredje månad. Jag har precis bytt till Tele2 från Telia på fast telefoni för att få allt på samma. Vips vill Telia att jag ska byta till dem igen. Skulle bli väldigt bökigt om jag skulle byta så ofta. Bara att ändra meddelande på svararen och ha koll på att alla räkningarna stämmer.
Eftersom det är svårt att säga nej till telefonförsäljaren så brukar jag utnyttja min ångerrätt, då blir det inga diskussioner.
När jag ringde till Telia så sa en man i andra änden: Då tar jag emot din ånger.
Ja, vilken befrielse, det kändes som jag biktat mig. En präst i telefon: Då tar jag emot din ångest.
Vips är jag befriad.
Tyvärr har den typen av ångestbefrielse en tendens att inte vara så länge har jag erfarit.
Ångesten är en väckarklocka och en drivkraft som antagligen är en del av livet.
Men vi behöver också lugn och ro.

utan titel

Lördag kväll och vi har snö. Som det var förr i världen.
Det är slut på EDH sen i onsdags, åtminstone för tillfället. Kanske får jag med mig en ny dator billigt därifrån.
Nu känns det som att få lite extra semester.
Jag älskar den här känslan av frihet som jag kan få när jag får extra tid.
Ofta vet jag inte riktigt vad jag ska göra med den.
Jag tycker att det är skönt att bara låta tankarna vandra fritt.

I ur och skur...

...promenerar jag iaf. Det är bra. Idag snöade det, kul! Det var blötsnö, tyvärr.
Igår hade jag besök av Maggan och hon hjälpte mig med sin bil att reklamera min dammsugare som bara har fallit sönder mer o mer o nu var det nog. (jag fick tillbaka pengarna)Vi åt middag hos mig och fixade litet med pärlorna.
Oj ibland känns det så mycket, men det kanske är så det ska vara, det känns iaf mycket på ett bra sätt.
Snart är glada julen här.